Oavsett om man har ASD eller inte så är mat en av de vanligaste sakerna som föräldrar har frågor om och oroar sig för. Här svarar dietisten och kokboksförfattaren Sara Ask på frågor från föräldrar med ASD.
Jag har en 13-årig dotter och hon klagar över att det aldrig finns något mellanmål hemma. Tidigare när hon gick på fritids åt hon mellanmål där och vi åt middag på kvällen. Hon vill inte ta hem kompisar eftersom hon inte tycker att vi har något bra hemma att äta. Jag lever ensam med min dotter och har inte så mycket pengar så jag kan inte köpa dyr mat.
Svar: Vitsen med mellanmål är att de ska ge en energiskjuts mellan huvudmålen (till exempel mellan lunch och middag) men att de inte ska vara så stora att barnet inte orkar äta middag sedan. Därför är det bra om mellanmålet inte är för gott och spännande.
Mellanmål som ger bra med näring för pengarna är till exempel:
Smörgås och mjölk
Yoghurt och flingor
En frukt, som till exempel banan, äpple eller päron
Prova att köpa hem knäckebröd om ni inte redan har det hemma. Barn kan ibland bli förvånade över hur krispigt och gott det är. Förutom att det ger nyttigt fullkorn är det också smidigt eftersom det håller så länge. Jordnötssmör, ost, skivat ägg eller skivad kokt kall potatis med örtsalt kan vara gott ovanpå.
Jag och mina barn äter bara tre rätter. Ibland varvar vi men ofta blir det till exempel fiskpinnar ett par dagar i rad. Delvis för att det är enkelt att äta det vi senast åt, men också för att jag tar det som jag vet finns hemma. Min sambo tycker att det är tråkigt och även hans mamma tjatar på att vi borde variera maten mer. Hon säger att jag är bortskämd och förstör för barnen. Vad tycker du att jag ska göra?
Svar: Nej, jag tycker varken du är bortskämd eller att du förstör för barnen. Visst är det bra för barn att få prova olika sorters mat så att de i förlängningen får en chans att lära sig tycka om nya smaker och konsistenser, men det behöver inte ske dagligen. Dessutom gissar jag att de serverar annan mat i förskolan eller skolan? Och att de äter något annat än fiskpinnar till frukost? Allt ett barn äter i matväg under dagen räknas!
Olika människor har olika lätt för att ta till sig nya smaker och konsistenser, något som framförallt är genetiskt. Vissa har väldigt få rätter och livsmedel de gillar. Då kan det bli rätt selektivt, oavsett hur varierad mat föräldrarna serverar. Det viktiga är att inte tvinga barn att smaka mat de inte är redo för – det kan förstöra glädjen att äta. Det kan vara lättare att få i sig all näring man behöver om man äter varierat, men det behöver inte betyda att det blir för lite näring med en ensidig kost. Om barnet följer sin tillväxtkurva och har lika mycket energi och ork som jämnåriga brukar det vara ett gott tecken. Har man ett barn som äter väldigt selektivt, är det bra att be barnets läkare om remiss till en dietist som kan se över barnets intag och ge tips på förhållningssätt och på berikning om det behövs. Det kan till exempel vara aktuellt att fortsätta med D-droppar även efter att barnet fyllt två år.
Jag har en 8-årig son som också har ASD och det är vi två som är familjen. Ingen av oss tycker om att äta tillsammans, utan vi brukar äta i varsitt rum framför varsin skärm och titta på film. Alla har synpunkter på detta men det är så vi trivs och fungerar. Måste vi då känna stress och börja äta tillsammans?
Svar: När jag ger råd generellt om barn och mat brukar jag förorda att man äter tillsammans och undviker skärm, dels för att barnen ska kunna se sina föräldrar äta och ta efter dem, dels för att det är ett tillfälle att umgås och äta med alla sinnen. Men inga generella råd passar för alla. Om du och din son båda är nöjda med det sätt ni äter på tycker jag att ni ska fortsätta med det. Det är inte ovanligt att maten är ett problemområde vid ASD och har ni hittat ett sätt som funkar för er så är det jättebra.
Jag är själv väldigt noga med mat men min son som är fyra år accepterar inte den ordning som jag tycker att det ska vara – dvs först äter man mat, sedan efterrätt. Det blir ofta bråk. Jag blir arg när han kladdar och larvar sig med maten men sedan blir jag ledsen för jag tycker att jag är en dålig mamma. Har du några råd?
Svar: 4-åringar vet ofta väldigt lite om vilken mat kroppen behöver – i stället följer de sina smaklökar, och de flesta barn tycker mycket om fett och socker, det vill säga typiska efterrättssmaker. Därför är din sons beteende inte konstigt, men jag förstår dig som vill att han äter sig mätt på mat, det är helt rätt av dig.
Jag föreslår det här tillvägagångssättet: Berätta inte för din son att du planerar efterrätt, utan låt det komma som en glad överraskning när ni ätit klart. Då kan inte vetskapen om efterrätten distrahera under måltidens gång.
Om han någon gång vet om att det ska bli efterrätt är det inte någon katastrof om han blir för distraherad för att kunna fokusera på maten innan. Huvudsaken är att det inte är något som sker ofta.
När det gäller ett oönskat beteende vid bordet kan det vara bra att veta att barn föredrar negativ uppmärksamhet framför ingen uppmärksamhet alls. Fundera över när du ger din son uppmärksamhet vid bordet. Är det kopplat till att han uppför sig på ett sätt du inte gillar, försök att ge mer uppmärksamhet när han gör sådant du vill se mer av i stället, till exempel sitta stilla vid bordet. Uppmärksamhet kan till exempel vara att du lyssnar extra noga på vad han har att berätta.
Min 4-åriga dotter vägrar att äta grönsaker. Jag har försökt med allt men hon bara slänger iväg grönsakerna från tallriken. Frukt äter hon gärna och jag får ofta hindra henne från att äta frukt före maten eftersom det ska vara mer som en efterrätt.
Svar: Grönsaker hamnar överst på listan över mat som barn inte tycker särskilt mycket om. Möjligen med undantag för majs, morot och gröna ärter som har lite sötma, de är oftast populärare. Många föräldrar är rädda för att deras barn ska få näringsbrist om de inte äter grönsaker, men det är ofta ingen fara. Mat som barn ofta gillar, som till exempel mjölk, bröd, ägg och frukt, ger också näring. Därmed inte sagt att grönsaker är onödiga – grönsaker är något av det nyttigaste man kan äta, men det är ingen brådska för barnet att lära sig uppskatta grönsaker, det får ta den tid det tar. Det man som förälder kan göra är att se till att grönsaker serveras som en naturlig del i måltiden. Många barn uppskattar ”rena” grönsaker som inte är blandade eller smaksatta med dressing, till exempel knapriga gröna ärter direkt från frysen, söta morotsstavar eller naturella kikärter, snarare än en blandad sallad. Det är viktigt att inte pressa barnet att äta grönsaker, eftersom press kan leda till att barnet verkligen inte vill. Om barnet får se andra äta grönsaker, på förskolan, i skolan, eller hemma, ökar chansen att barnet en dag vågar smaka och till slut förhoppningsvis lär sig uppskatta grönsaker .
Kan man kommentera något om att dottern tycker om frukt? Hur pass nyttigt/onyttigt är det i relation till grönsaker?
Har du frågor som rör din egen mathållning kontakta primärvården. Har du frågor om ditt barns ätande kontaktar du BVC eller skolhälsovården.
På habiliteringen arbetar arbetsterapeuter som kan ge råd och stöd för att förenkla matlagning och handling i vardagen.